För och emot funkia!
Funkia har både vänner och fiender. Vi frågade fyra trädgårdsprofiler vad de tycker om funkia.
1. Är funkior fina eller fula?
2. Är de inne eller ute?
3. Hur använder man dem bäst?
4. Har du någon favoritsort?
”Det är de fina bladen jag vill åt”
Victoria Skoglund, vd för Zetas trädgård, Stockholm
Victoria Skoglund.
1. Definitivt fina! I min vita rabatt har jag till exempel två jättefina sorter: ’Frances Williams’ som har blågröna blad med limegula kanter, och lite mer soltåliga ’Francee’ med vitkantade, gröna blad. Det är de fina bladen jag vill åt, blommorna tycker jag inte så mycket om, så dem brukar jag klippa bort.
2. Inne! Bladväxter generellt blir alltmer populära. Folk kan mer och vet att bladväxterna behövs för att kunna skapa en riktigt fin rabatt, för balansens skull. Vi tar in flera nya funkiasorter per år.
3. I blommande rabatter, för att bryta av det små- eller storblommiga så att intrycket blir mer harmoniskt. De är fina som solitärer i kruka också, men gärna i kombination med fler krukor med olika funkior i.
4. Det är svårt att välja, men förutom dem jag nyss nämnde gillar jag också storbladiga, storvuxna ’Green Acres’.
”Funkior är dystra”
Peter Englander, författare och ägare av Apotekarns trädgård, Simrishamn
Peter Englander.
1. Funkia … lyssna hur det låter. Inte så upphetsande. Om jag hade en gigantisk trädgård skulle jag plantera några stycken längst bort, dit jag kunde gå om jag kände mig vemodig. Funkior är dystra. Känner mig mer som en strandvallmo just nu. Om jag prompt måste hålla på i skuggan planterar jag jättedaggkåpa och murgröna. Funkian är en slow starter.
2. I min värld är de alltid ute. Skogsnässlan också. Och skuggbräken. Grekisk madonnalilja är alltid inne. Och lavendel. Och ringblomma.
3. Den bästa funkiaplanteringen är en rundel i skuggan under en stort träd med en ärgad staty i mitten. Det ser gammalt ut. Och det är ju snyggt med gammalt.
4. Har ingen.
”Det finns en för alla smaker”
Heidi Palmgren, trädgårdsarkitekt, Malmö
Heidi Palmgren.
1. Funkior tillhör mina favoriter, de finns nästan alltid med i trädgårdar som jag ritar. De finns i SÅ många varianter och versioner, de är tåliga, har lång livslängd ... Jag tycker om dem jättemycket!
2. Ute eller inne … jag gillar inte riktigt de orden när man pratar om växter. Man kan ju inte bygga upp rabatter på trender, dem bygger man långsiktigt. Men jag tror att fler och fler människor upptäcker hur viktigt det är med bladverk i trädgården.
3. En hel rabatt med olika funkior är väldigt spännande. Jag brukar kombinera sorten ’Francee’ med vit höstanemon. Den vita kanten på funkian fångar upp färgen i blomman. Och så blandar jag in kungsängslilja.
4. Det blir nog ’Francee’. Den är lagom, diskret vit på kanterna samtidigt som det ändå händer någonting i bladverket.
”De lyfter fram andra växter”
Christel Kvant, författare, journalist och fotograf med inriktning på trädgård
Christel Kvant.
1. Fina! De stora, vackert formade bladen med sin enorma rikedom av gröna nyanser gör dem nästan oumbärliga i trädgården. De har förmågan att stabilisera och lugna ner trädgårdens uttryck, de lyfter fram andra växter och blommor, och ger en upplevelse av frodighet. De är också fina på våren när de skjuter upp ur jorden, hoprullade och spetsade. Jag såg en gång gulgröna funkiavårrullar som stack upp i en plantering med blåa pärlhyacinter – det var oerhört fint.
2. Det bryr jag mig inte ett dugg om, jag gillar dem oavsett!
3. Det är fint att kombinera flera sorter och få flera nyanser av grönt. Men jag ger också gärna funkian en lite upphöjd position i kruka: då bildar de stora bladen ett frodigt parasoll. Eftersom jag fotograferar mycket i min trädgård släpar jag ofta fram den där funkiakrukan till olika arrangemang, den passar överallt. Men jag satte en gång en funkia framför en klematis som hade begränsad jordyta, det var inte så bra. Funkian snodde all näring och klematisen tynade bort.
4. Jag är förtjust i de vitkantade sorterna. Det är så vackert att kombinera dem med vita blommor eller vitblommande buskar. Sorten ’So Sweet’ har tunn, fin kant. Men jag gillar också de brokbladiga som drar lite åt lime, som ’June’.
