Montbretia (Crocosmia) är en eldig blomsterlök som är svår att motstå!
Montbretia har ibland även kallats för höstlilja. Det är en förförisk sensommarblommande lökväxt, som värmer upp rabatterna med sina organgeröda eldiga toner. Härdigheten är omstridd, men så här gör du för att få den att blomma om.
Crocosmia x crocosmiflora har får sitt släktnamn från två grekiska ord – crocus och osme som betyder "doft". En bokstavlig översättning skulle vara "en växt som luktar saffran" (då saffran utvinns från en krokusart). I Sverige heter den montbretia. Montbretia härstammar från Sydafrika, där de fortfarande växer vilt i naturen.
Plantering och läge för montbretia
Välj en solig plats för montbretia. De kan stå i halvskugga, men blommar bäst i full sol. Jorden måste vara väldränerad och vatten får inte bli stående under vintern. De är vackra som kantväxter. Både blommor och de svärdlika bladen har ett fint överhäng. Montbretia går jättebra att ha i kruka, då de tål att torka ut lite mellan vattningarna och det är lätt att flytta in krukan för övervintring sen. Var inte rädd för den orange färgen, den kompletterar en lilablå plantering alla dar i veckan. En bra komplementfärg, som får rabatten att lyfta.
Plantera dem tre gånger lökens storlek på djupet och ca 20 cm ifrån varandra. Tätare om det är i kruka. Ofta bildas det nya lökar runt om de tidigare och ruggen dubblas snabbt om man behåller dem år efter år. Ibland kan man köpa dem färdiguppdrivna i kruka, och då har man redan en kickstart för säsongen! Montbretia kan förökas genom delning på vårkanten.
Montbretians omtvistade härdighet
Det som gör den här sensuella sensommarblommande löken så speciell är dess eldiga blomfärger. Små trattliknande blommor utvecklas efter hand och ger en lång blomningstid från juli till september. Montbretia är en perenn blomsterlök, som har många likheter med gladiolus, som också den härstammar från Sydafrika. I de gynnsammaste lägena i södra Sverige kan den räknas som perenn. Men även där kan den vara kinkig. Lökarna avskyr blöta vintrar. Tricket är att plantera dem väldränerat, gärna i upphöjda bäddar eller stenpartier. Testa att vintertäcka med löv och granris, speciellt första vintern.
Visst finns det många som vittnar om att de lyckats övervintra montbretior i både zon 3 och 4, medan de i zon 1 haft problem. Det kan bero på barfrosten, medan snön har visat sig vara isoleringen som krävdes. Vill man vara säker kan man ta upp lökarna i oktober, precis som dahlior eller gladioler, och förvara dessa frostfritt. Då kan man även odla montbretia högre upp i landet, eventuellt blommar de inte lika länge, som den hinner ute där det är frostfritt.
Eldiga sorter av montbretia
Montbretia finns i de varma färgerna gul, orange och röd. De korsar sig lätt, så marknaden erbjuder flera nya sorter. Några är enfärgade, medan andra är tvåfärgade och de kan variera i höjd från 40-70 cm. Den lysande rödorange 'Lucifer' är populärast. Andra röda sorter är 'Red King', 'Babylon', 'Emberglow', 'Mistral' och 'Carmine Brilliant'.
De gula är inte lika vanliga, men minst lika användbara. De går från de ljusaste sorterna 'Honey Angels' och 'Citronella', till varmt gula som 'Buttercup' och 'John Boots', slutligen över till sorterna som tenderar på gulorange 'Columbus' och 'George Davison'. Sen fortsätter det i olika orange nyanser och med mängder av spännande teckningar om man tittar noga. 'Orange Pekoe' har vart annan kronblad ljust och mörkt, 'Météore' börjar i orange men blir gulare ju mer blomman mognar. Sorten 'Bright Eyes' har en mörk mitt, medan 'Star of the East' och 'Constance' är tvärtom, ljusa i mitten.
'Emily McKenzie' är riktigt spännande montbretia med röda oregelbundna fläckar i en ring runt center. 'Prince of Orange' en annan läcker sort i mörkt orangeröd, med gul mitt och röda prickar. Slutligen några sorter för den som inte gillar den gulaorange färgskalan, de som är mer laxrosa än orange är 'Limpopo' och 'Okavango'.
FOTO: Colourbox, IStockphoto
