Gjuta fågelbad i betong
Gjut ditt alldeles egna fågelbad. Dekorera med färggrann mosaik. Ställ det utanför köksfönstret eller varför inte mitt i grönsakslandet - snart kommer fåglarna för att bada och dricka.
Det roliga med betong är dess formbarhet. Först är den mjuk som modellera, sedan är den beständig som sten. Dess enda begränsning är din fantasi och gjutformen som man häller den i. Här är ett enkelt nybörjarprojekt där betongen kombineras med läcker mosaik.
Detta behöver du:
• Finbetong.
• Formvirke; brädor till ram, trekantslist, träskiva till underlag och masonit till fågelbadets botten.
• Mosaik, fix och fog. Det finns olika nyanser på fogbruket, från ljusgrått till nästan svart.
Gör så här:
Det börjar alltid med en gjutform. Snickra först en ram av brädor på en skiva av plywood eller liknande. Ramen skruvas med skruv så att den blir lätt att ta isär när betongen härdat. I formen spikas en "kulle" som blir fördjupningen i fågelbadet. Kullen görs av fyra trekantslist där ändarna geras 45 grader och spikas i underlaget till en kvadrat. På detta spikas en masonitskiva som lock, med den råa sidan uppåt så att mosaiken får fäste. Det blir fågelbadets botten.
Olja in formens insida. Vanlig matolja går bra. Blanda betongen enligt anvisningarna på säcken. Det är viktigt att det torra bruket och vattnet blandas väl. Beabeta det några minuter till en trög gröt. Häll bruket i formen och knacka på formen för att få ut luften ur betongen. Detta blir annars till fula luftbubblor på betongens färdiga yta. Själva brukar vi använda en oscillerande slipmaskin utan slippapper som vibrator som hålls mot formens utsida.
Låt bruket stå i formen och härda cirka en vecka täckt av en plastpåse. Skruva sedan isär ramen och lyft ur formen. Spackla ett lager fixbruk i botten och sätt i mosaikbitarna. När fixet härdat fogar du med fogbruk.
Fågelbadets mått går att variera i det oändliga. Räkna bara ut så att antalet mosaikbitar plus fog går jämnt upp i botten. Vårt fågelbad är 35x35 cm stort och 7,5 cm högt med en fördjupning på 5 cm.
TEXT OCH BILD: Anna och Ingvar Hedenrud