Marit Danielsson: Vintervila med fettreserv
KRÖNIKA:Det är kallt! Växthuseffekten slog aldrig i Dalarna tror jag. Varje vinter, särskilt i smällkalla februari, blir jag lika arg på meteorologen som i sin brun-gul-trista kavaj pekar på kartan åt dalahållet, lite oprecist så där, och på kartan står det kanske -10.
Vintervila med fettreserv
Hallå du senapsgubbe! Du säger -10! Hur kommer det sig att termometern visar -23 på morgonen när jag tittar ut? Exakt var mäter ni? Åker ni bara till gränsen och sticker in termometern? Men välkomna hit. Till landet där näsborrarna klistrar ihop när man går till postlådan – direkt, eller närmare bestämt på tredje andetaget.
Senare på dagen lättar det typ fem, sex grader, så då far vi till skidbacken. Allt, även kyla, är relativt … Men något skumt är det med att vistas i ett iskallt mörker månader i sträck. Det blir så uppenbart när jag tittar på mina lager-på-lager-klädda barn som står där med snöklunsiga vantar, blickstilla väntande vid bilen. Som kreatur vända bort från vinden för minsta möjliga avkylning, närsynt blinkande i halvmörkret: kan det verkligen vara meningen? Borde de kanske få gå i vintervila?
Ett sånt vackert ord: vintervila. Och hör här vad min nya uppslagsbok säger om vinterdvala, så kallad hibernation: dvalliknande tillstånd hos däggdjur som med sänkt kroppstemperatur och ämnesomsättning klarar sig genom vintern, dvs undgår kyla och födobrist. Hibernation förutsätter fettreserv.
Även om vi aldrig var tänkta att gå i ide så tänker jag att vi människor väl också blev skapta för att sänka kroppstemperatur och ämnesomsättning där i grottan om vintern. Och det förutsatte en fettreserv. Hmm – DEN jobbar jag ju på. Inte undra på att man rundar upp: ämnesomsättningen är inställd på halvsvält och så vankas julbord!
Sätter näsan mot fönstret. Isigt och fruset där ute. Stackars växter. Hämtar boken och läser om växters vintervila. Blir full av beundran. Hör här, växternas trick: cellmembranen förändras så att vattnet går ur cellerna och fryser mellan dem i stället för inuti. På så vis skadas inte växten. Så otroligt listigt!
Ja alla gör på sitt vis. Och det är en tröst, att under det vita snötäcket håller björnen andan, och växterna lurar den farliga kylan. Här ovan snöskorpan gör vi på vårt vis. Och somliga dagar är det absolut bästa att krypa upp i bästafåtöljen med favorittidningen, jobba på fettreserven (lösgodis, mackor, choklad), sitta helt stilla och sänka ämnesomsättningen ordentligt. Det är ju vinter. Trevlig läsning!
Personalen pysslar
Vinterfint pyssel gör en glad. Så här sätter vi grönkant på tillvaron.
Jag slösar med marshaller! Varför vänta på gästerna när man kan tända marshallerna en vanlig tråkig måndag? Jag har dem utanför köksfönstret så de syns bra inifrån. Höjer garanterat mysfaktorn i vintermörkret.
Pernilla Lindqvist, AD
Jag har alltid en blomlåda utanför köksfönstret som ändras hela året. Nu går den i grönt och vitt med små tujor och silvergirlang. Jag har täckt jorden med sisal och lagt massor av kastanjer som pynt.
Kia Gustafsson, sekr
Jag gör vintriga arrangemang att ha inomhus med mossa, kottar och värmeljus i smålyktor. På balkongen har jag stora stormlyktor med blockljus och så kurar jag inne under pläden.
Kristina Thyrsson, layout