Marit Danielsson: Trädgård med svår barndom
KRÖNIKA: Har placerat mig på ett riktigt bra ställe. I en värdshusträdgård, en lummig sådan dessutom. Löven är ännu gröna och vinden susar högt upp i trädkronorna, men här är det inbäddat och stilla.
Trädgård med svår barndom
Bara grusgången knastrar när värdshuskatten kommer med ännu en ny mus i gapet. Jag noterar att hon levererar dem till värdfolket på värdshustrappan. (Var inte vitsen med katter att man inte ska behöva se en massa möss ..?)
Det är något speciellt med den här trädgården; speciellt men inte märkvärdigt. Den andas alls ingen perfektionism och den hör till de här trädgårdarna som gör mig avundsjuk. Rätt saker tycks vilja breda ut sig och den ganska lilla ytan är inte överblickbar; här och där bakom en lagom tuktad syren eller ett högt bestånd av stjärnflocka står en gammal bänk eller ett litet bord, gömt för alla utom dem som kliver hela vägen fram.
Trädgården är riktigt gammal. Är det hemligheten? Det är tuktat men inte nytuktat. Allt har satt sig. Växterna har inte det där obändiga. Som att ruggen med brandlilja vet att hit men inte längre ska jag. Och floxen bara står där utan större pretentioner än just så. Som att ogräset mellan kullerstenarna vet sin plats och inte sprider sig paniskt för inget farligt kommer att hända. Sansade, trygga växter liksom. Är det rentav trädgårdspsykologi? Jag snor tanken mig hem. Kanske hade min trädgård en stökig barndom? Hade vi högljudda fester i en känslig period? Var vi inkonsekventa och velade ideligen? Gav dubbla budskap? Det här pysslet med östsidans rabatt, knäckte det kanske självkänslan hos den taniga häggmispeln som bara fick stå där med långa armar och se på? Ojojoj, vem vet? Kanske jag ska prata igenom allt med min trädgård.
Allt om Trädgård har varit mitt jobb i tre och ett halvt år nu. Ni förstår ju – ett sånt privilegium! Och chefredaktörer kommer och går, men tidningen består – och nu ska ni få en ny chefredaktör
till tidningen! I skrivande stund vet jag inte vem, men helt klart kommer ni att få se nya spännande idéer ta form. Sånt är kul! Och jag ska byta jobb. Vemodigt att lämna den tidning som jag tycker så mycket om. Och roligt att få ta mig an en annan härlig tidning. För från och med nu finns jag på inredningsmagasinet Allt i Hemmet. Jag vet att många Allt om Trädgård-läsare också läser Allt i Hemmet, och jag lovar – det är helt okej om ni blir ännu fler!
Tack till er läsare för att ni hela tiden har funnits här. Det är en chefredaktörs glädje och fröjd!
TEAMET HISSAR
Teamet plockar russinen ur sommarkakan. Det här är vad de tar med sig till nästa år!
Zinkbaljan...
... med guldhumle, som faktiskt klättrade snällt på spaljen ända upp på bodtaket.
Anna Lagerman, layoutare
Den hårda, obarmhärtiga gallringen...
... av kaprifolen förra hösten, den gjorde att min kaprifol aldrig har varit finare och doftat så gott.
Aylin Ågren, layoutare
Min salladsgurka...
... för friland! ’Boothby´s Blonde’ heter sorten. God, lite söt och saftig. De små taggarna tar man lätt bort med handen innan man slukar den.
Viveka Ljungström, redaktionschef
Tre sorters klematis...
Klematis ’Königskind’.
... ’Alba Luxurians’, ’Mrs T. Lundell’ och ’Königskind’, har vuxit som aldrig förr på spaljén vid trädäcket. Bra, fina sorter.
Magnus Hagstedt, webbredaktör
Min ökenhörna...
... med dadelpalm, solfjäderpalm, tagetes och lampborste. Nu är ju frågan bara var jag ska övervintra plantorna ..?
André Strömqvist, Handbokenexpert
