Snigelkaviar eller "escargot pearls" – nya lyxmaten i Europa!

Odla sniglar för snigelkaviar

En snigelfarm är en relativt billig investering då sniglarna inte kräver så avancerade bostäder eller dyr specialkost, bara det är fuktigt. Som alla som har trädgård vet, förökar sig sniglar i rasande takt. Sniglar är hermafroditer (med både kvinnliga och manliga könsorgan) så alla individer kan producera ägg. En snigel lägger flera hundra ägg åt gången.

Ofta är det snigelfarmar som redan producerar sniglar till mat, som utökat sin verksamhet till att även producera snigelkaviar. Några producerar ytterligare snigelprodukter som slem till skönhetsindustrin. (Jo, det är sant, mina damer – många av er har "föryngrande" snigelslem i era ansiktskrämer utan att veta om det.)

Sniglar lägger sina ägg i grund jord. Olika metoder har utvecklats för att skörda äggen, där några innebär att sniglarna placeras i lådor med sandblandad jord i krukor, som gör det lättare att skörda äggen.

Det är hanteringen efter skörd som är tidsödande och kräver många mantimmar, då man rengör och rensar det vita guldet för hand. Snigelägg är genomskinliga till vita. Ibland pastöriseras de och en saltlösning används som konserveringsmedel. Men pastöriseringen anses påverka smaken, så lika ofta har man bara i en aromatiserad saltlösning. Rosmarin är då vanligt.

I jämförelse med produktion av fiskrom t ex från stör, så är den för snigelrom mindre. En snigel lägger i genomsnitt 4 gram ägg per år, medan man får ut ca 18 kg från en stör. Det är därför man kan ta ordentligt betalt för denna raritet!

Hur smakar då snigelkaviar?

Skalen på snigelägg är tunna, men aningen knastrigare än fiskrom. Smaken av snigelkaviar liknar inte fiskkaviar i övrigt, utan beskrivs mer ha jordiga toner och kan ibland påminna om sparris eller svamp. Det salta har man tillsatt vid förpackningen.

Användning av snigelkaviar

I filmen nedan beskriver en engelsk snigelfarmare hur många lyxkrogar använder deras snigelkaviar i både varma och kalla rätter.

Snigelarter man odlar för mat

Många snigelarter på land går att äta, men inte alla och alla är inte värda att odla. Vanliga i produktion är den stora Vinbärssnäckan Helix pomatia (alt. romersk snigel eller Bourgogne-snigel), samt de mindre trädgårdssnäckorna fläckig vinbärssnäcka Helix aspersa (alt. Cornu aspersum), med underarter som Petit Gris - lilla grå Helix aspersa aspersa och Gros Gris - stora grå Helix aspersa Maxima. I Frankrike och Spanien är Elona quimperiana vanlig.

Vågar man nu avslutningsvis ställa den fråga som alla undrar – när ska någon testa om mördarsnigelns (den spanska snigels) ägg är en delikatess?

Källa: Wikipedia, Dailymail.co.uk, Reuters.com, Snailsgarden.polfirms.se

Res med oss till världens vackraste trädgårdar!